Jo, det var faktiskt sant, trots att fastan kom emellan. Själv har jag ju som bilderna redan avslöjat inte fastat på mycket länge men håller vädret i sig så får man nog motionera sig med lite snöskottning - jippie :-(

Hade tänkt mig till Tomelilla i morgon för att få i mig en rejäl dos folkrace, något jag brukar betrakta som ett tydligt vårtecken. Vädergudarna, ni vet dem som sabbade vintersäsongen för rallyåkarna, var dock av en annan uppfattning om vad våren bör innehålla.

Tomelilla MK som har en bana med väldigt branta backar blev tvungna att ställa in då ingen önskar se sju dårar i buckliga bilar som fått upp motorn i 10 000 varv/minut och ändå inte kommer en meter framåt i snöslasket.

Nähä, det var ju iofs ett klokt beslut men vad skall jag göra nu då?

-        Norrköping! Ropar min hjärna i bakgrunden.

-        Vadå Norrköping? Undrar jag.

-        Himmelstalund, förtydligar hjärnan.

-        Hmm, Himmelstalund, kan det vara nått? Tänker jag och kopplar min vana trogen bort hjärnan för en stund.

Hjärnan har rätt i att det går en sprinttävling i rally i Norrköping på påskafton, den kanske man skulle ha farit och kikat på. SMHI, som faktiskt har sitt säte i just Norrköping, meddelar dock att den varmaste temperaturen den stan har att erbjuda på lördag är två minusgrader. Då ger jag upp och sneglar lite mot ett flak öl jag har stående i rummet - man kanske skulle ge upp på riktigt och våldgästa några polare istället. Så får det bli, tror att jag tar med en flaska rom också - ifall det blir riktigt kallt :-)

NI däremot - ska ha en riktigt Glad och Härlig Påsk så hörs och syns vi, om gudarna vill och vädret tillåter.

Hejs!

//Henke Bäck

Var inte igår jag bjöd på en uppdatering här - men den som väntar på nån som gått väntar alltid för länge - eller hur det nu var?

I torsdags förra veckan for jag och min morbror med fru till Karlshamn för att lyssna på en dam som är en riktigt erfaren bilsportkvinna. Tina Thörner är ett namn som många som inte ens är intresserade av motorsport ändå känner igen.

Kvällens föreläsning skulle handla om hur man blir framgångsrik kvinna i en mansdominerad värld (detta till trots var det betydligt fler grabbar än tjejer i lokalen, vad kan det bero på?) samt hur man gör för att alltid vara positiv och känna sig som en vinnare, typ.

Tina, som besitter en energi som får Duracell-kaninen att framstå som sävlig, inledde trots allt i ett (för henne) ganska lugnt tempo. Det behövdes nog då hennes värmländska ibland kan vara knivig att förstå även om man (som jag) har en hög värmlänningar i släkten.

Tyckte personligen inte att den första biten av anförandet riktigt gjorde intryck på mig men vartefter tiden gick så blev det bättre och bättre för att senare avslutas riktigt bra. Kan rekommendera att ni lyssnar på henne om hon har vägarna förbi er - det är en riktigt rolig tjej med massor av karisma och positivt tänk som hon gärna sprider i sin omgivning. Även om man skulle anstränga sig riktigt ordentligt för att behålla ett mörkt sinnelag så är det svårt, för att inte säga omöjligt, att sitta och vara sur när Tina snackar.

Tack Blekinge Idrottsförbund för att ni tar hit så trevliga föreläsare - och grattis, ni fyller ju hundra bast i år.

Avslutar med en bild på en av Sveriges genom tiderna mest framgångsrika co-drivers, för tillfället flankerad av Tina Thörner. Eller var det tvärtom? Jo, så är det ju - förlåt, tror att hybrisen kom över mig :-)




// Henke Bäck

Det gör det förvisso, men för den som känner att spanska inte är det språk man behärskar bäst så kan en tur till Lima i Gunde-land vara ett bättre val. Dalmasarna/kullorna är alltid trevliga och det bjuds nästan uteslutande på fina rallyvägar. I år var dock plusgrader och regn något som slet extra hårt på föret, men det kan ju ingen rå för - eller hur!

Isfritt på Helgasjön = inget pimplande i Växjötrakten. IOGT-NTO lär, enligt uppgift, vara nöjda...

Förväntansfull, som man alltid är när man skall fara utanför femtioskyltarna i byn, så hoppade jag in i Anders Holmbergs Toyota buss vid åttatiden på fredagsmorgonen för vidare befordran norröver. En förmån att få åka med dem hela vägen då det kan bli drygt att färdas själv de 67 mil vi har till nordvästra Dalarna. Norgetrippen helgen innan blev en ensam tur då övriga for från Norrland så nu var det extra livat med lite sällskap på färden.

Jimmy och Stoffe fick åka bak, något som Stoffe verkar vara extra nöjd över.

Nåväl, förutom ett tankstopp (med obligatorisk korv i hotdog-bröd) i Växjö och en matpaus i Filipstad så förflöt resan lugnt ända fram till Malung. Där blev det ett shoppingstopp i en lokal matbutik (bananer och energidryck) samt lite bränsle (från en mack strax intill) till Stoffes Ascona B som mår bäst av en slurk V-power morgon, middag och kväll.

När vi svängde ut på 71: an igen så var det endast tre mil kvar till Lima och vi hade gott om tid på oss.

-    Vad f-n var det? Säger Anders, som kör, när ett oljud och vibrationer börjar höras och kännas i bilen.

-    Kändes precis som en punka, fast nu är det precis som om det gick över (hur nu en punktering skulle kunna göra det?). Säger jag allteftersom oljudet minskar i kupén.

Då rycker det till i hela bilen och släpet niger ned på högersidan.
-    Va i h-te! Konstaterar Anders medan släpet bjuder på ett rejält gnistregn i backspegeln.

-    Hjulet lossnade! Fortsätter han medan han försöker få hejd på ekipaget.

När vi väl stannat kunde vi bara konstatera att - jodå! Nog hade hjulet lossnat alltid, centrum på fälgen satt kvar på släpet medan hälften av ekrarna och övriga hjulet med däck och allt hade övergivit sina kamrater i mitten (typ, som när Folkpartiet står och stampar på samma punkt och övriga partier flyr åt varsitt håll).

                                                Havererat hjul till släp...


-    Jaha, då blir det att ringa efter en bärgare så att vi kan få ett nytt hjul. Säger en mindre glad Anders och rotar rätt på ett visitkort med en betydligt gladare bärgningsbil på.

Under tiden som han telefonerar så lufsar Jimmy och jag iväg med varningstriangeln en bit bort på vägen. Där får Jimmy syn på en husvagn i en trädgård och på sådana kan det tydligen sitta Mercafälgar förklarar han. Nu var det tyvärr bara 13"-hjul och fyrbultade fälgar som bodde på den tomten så vi fick knata tillbaka och se hur det gick för Anders och Stoffe.

De hade "opererat bort" kvarvarande fälgdelar med hjälp av muttermaskinen så nu var det bara en ensam bromstrumma som grinade mot oss istället. Allt verkade ha klarat sig så då var det bara en fälg som fattades.

-    Fick tag i en bärgare som ska komma hit med en ny fälg. Upplyser Anders oss.

Så fick det bli och medan vi väntar på bärgningsbilen så stannar det ena rallyekipaget efter det andra (tack till alla er hjälpsamma människor - ingen nämnd, ingen glömd). Vi förklarar att hjälp är på väg och de rullar vidare mot Lima. När bärgaren väl dyker upp så tar han med sig både Anders och det havererade hjulet till en Mercedesverkstad i närheten för att lägga om däcket på en ny fälg och efter cirka en timme så återvänder de med ett friskt hjul. På med det och iväg till anmälan och besiktning som nu efter en och en halvtimme i vägkanten inte hade öppet så mycket längre till.

I förgrunden: Mas i overall som monterar.
I bakgrunden: Bleking i keps som dokumenterar.

Väl där så anmäler sig Stoffe och Jimmy och far sedan igenom besiktningen utan problem. Jag som ska lotsa Patrik Forsberg plockar ut alla handlingar i anmälan och sätter mig sedan för att gå igenom dem.

Patrik som kör själv ifrån Storuman ner till Lima har även han stött på patrull under färden. Problemet bestod i ett punkterat hjul på släpet och eftersom reservhjulet låg hemma i garaget och vilade upp sig så fick han köra två mil på fälgen för att ta sig till en mack där han kunde köpa ett nytt däck. Detta missöde gjorde att han under inga omständigheter skulle hinna till besiktningen på fredagskvällen - så det fick vi fixa på lördagsmorgon istället.

Efter det att Stoffe och Jimmy var klara for vi till huset där vi skulle bo och inkvarterade oss tillsammans med Mattias Bengtsson från Ryds MK och hans team. Ett riktigt glatt gäng som för helgen var förstärkt med min teamkamrat från Kräbbleboda Rallyteam - Hasse Johansson (veteranen, som SVT uttryckte sig häromåret - då var Hasse runt 25).

Benke och Co skulle rasta sin riskokare på snö för första gången och då bilen är vit till färgen kunde inga avåkningar accepteras för då kunde "dyrgripen" försvinna i snön och vara förlorad fram till dess att snösmältningen gjort sitt :-). Nu skötte sig grabbarna så de kom runt i tävlingen med bilen välbehållen - bra gjort!

Strax efter midnatt så ramlade Patrik in och det blev dags för lite efterlängtad sömn. God natt!

Här bodde jag och Patrik

Siv och Urban som förestår boendet vi inkvarterat oss i bjöd på en utmärkt frukost. Den enda som hade det lite besvärligt var Patrik som försökte förstå vad skåningarna sa och samtidigt äta (sådant kräver en simultankapacitet utöver det vanliga :-) ).

Besiktningen gick prima och vi kunde förbereda oss för start. Hur tävlingen gick kan ni läsa om HÄR eller i inlägget nedan.

Vill passa på att tacka Anders samt Benkes och Kurre Ljungs servicepersonal som hjälpte mig och Patrik på servicen - utan er hade vi nog inte hunnit med allt då tiden för service var rätt knapp mellan sträckorna. Nu hann vi ju smörja i oss både bananer och choklad mellan varven - så tack och bock! Tråkigt dock för Stoffe och Jimmy som fick kasta in handduken efter SS 2 då kopplingen på Båpeln inte ville vara med längre, det är aldrig roligt att inte få visa vad man kan åstadkomma innan grejerna havererar.

Patrik och jag var inte i mål förrän strax före sju på kvällen och innan prisutdelningen var avklarad och bilen lastad så var klockan närmare nio. Väl tillbaka på boendet så tog Patrik en tur i duschen innan han satte sig i bilen och for hem till Lappland igen. Själv tog jag faktiskt en bärs innan jag också hoppade in i duschen. Anders och Stoffe gick till granngården och tvingade :-) till sig lite korvgryta medan Jimmy och jag slappade på soffan.

                                          Ekipaget

Efter en god natts sömn och ännu en rejäl frukost var det dags att åter styra kosan mot Blekinge. Jag tog det första körpasset ner till Mariestad och efter ett matuppehåll där så tog Anders över spakarna. Jimmy körde sedan från Växjö och vi angjorde familjen Holmbergs residens strax utanför Jämjö vid sjutiden på aftonen. Slängde packningen och mig själv i sportbilen jag äger och for hemåt.

Tack alla som jag delat boende med under helgen och ett stort tack till Stoffe Holmberg Motorsport för skjutsen - vi syns i Trelleborg i början av april för då skall Rickie Borgström och jag visa hur man spakar 940 bland åkrarna. Ha det bra fram till dess!

//Henke Bäck

Förare: Patrik Forsberg, Storuman SK
Förarklass: B-förare                      
Bil: Ford Fiesta ST Flexifuel
Bilklass: 2wd

SS 1 Tandsjön 29,00 km                                               Tid på SS: 18:57.2 min

En lång sträcka - som blev en trevande inledning eller som Patrik uttryckte det i tidkontrollen efter mål: "Men, vad jag tog det försiktigt där inne". Inte mycket att orda om när man redan är i mål på sträckan men nu var vi i alla fall igång med tävlingen.

SERVICE 1 - Bränsle till bilen och platsbyte på hjulen d.v.s. framhjulen flyttades bak och bakhjulen fick då följaktligen en mer framskjuten position.

SS 2 Husomberget Norr 11,53 km                               Tid på SS: 7:33.7 min

Snabb till mycket snabb sträcka inledningsvis men med en avslutning á la alpväg för att hålla oss sysselsatta. Serpentiner ner mot målet i dalen med en del knepiga böjar och då framförallt den näst sista kurvan, men den kände vi till så där tog vi det lugnt. Bättre körning nu så det kändes bra i bilen.

SERVICE 2 - På med de bästa däcken fram och mer sprit i Fiestan.

SS 3 Mosätra Öst 39,51 km                                         Tid på SS: 24:52.5 min

Lång till jävligt lång (ursäkta språket) sträcka som krävde full koncentration i nästan 25 minuter. Gick bra i början för att avslutas i ett lugnare tempo, dels för att däcken började ta slut men även beroende på att besättningen blev allt tröttare. Vi kom igenom och det kändes som om det var huvudsaken just då.

SERVICE 3 - Soppa i sportvagnen, dricka och bananer till förare och co-driver. På med de hjul som var minst dåliga inför de två avslutande specialsträckorna. Här monterades även ljusboxen på för skymningen kom allt närmare.

SS 4 Örsjöberget 15,10 km                                          Tid på SS: 9:21.2 min

Bred och snabb väg med två chikaner som nog var bland det mest sönderkörda jag skådat. I den andra chikanen så var min övertygelse att - här kommer vi att köra fast och bli kvar resten av kvällen - men vi kom faktiskt igenom.

Hur de som startade sist i tävlingen (Gr E bilar - vissa med 13" hjul) kom förbi dessa ställen får förbli en gåta men det torde ha gått vägen för jag hörde ingenting om att sträckan skulle ha strukits i ett senare skede.

SS 5 Tallberget Nord 9,34 km                                      Tid på SS: 6:09.0 min

En lite smalare väg än tidigare och nu var mörkret över oss så det blev till att dra igång ljusboxen och tända kartläsarlampan. Denna sträcka åkte vi i princip bara igenom i ett skapligt tempo för att ta oss till slutmålet.

Totaltid: 1h 6min 53.6 sekunder

Summering: När startfälten kommer upp i den här storleken så blir det genast väldigt svårt att ha full koll på hur alla konkurrenterna åker. Detta gjorde att vi fick inrikta oss på att köra "vårt race" och sedan se hur långt det skulle räcka.

Förhållandena på sträckorna var, p.g.a. blidväder med inslag av regn, bitvis riktigt knepiga med is, snömodd och på vissa ställen ren grus. Detta fick fästet att bli väldigt varierande och aningen förrädiskt. Patrik ville inte riskera något utan körde med insidan för att vi skulle ta oss runt.

Väl i mål kan vi konstatera att vår insats räckte till en 4: e plats i klassen (av 51 startande) och en 47: e plats totalt (av 233 startande). Ett resultat som är helt godkänt även om tempot inte varit på topp under dagen. Patrik kan även glädja sig åt en total tredjeplats i Supercupen för B- och C-förare efter två körda tävlingar.

//Henke Bäck

Avslutar med en bild på den nyligen erövrade pokalen, som visade sig vara av sådan kaliber att jag får såga hål i skrythyllan för att få plats med den. Det ska då jävlas jämt :-)

Malmö Syd - Svågertorp, gör att 
Kastrup blir väldigt tillgängligt.

Att köra bil hela vägen från Karlskrona till startplatsen i Rødberg hade inneburit 85 mil i bil och det ansåg jag vara i mastigaste laget när man kör själv och faktum är att flyget fram och tillbaka kostade ungefär lika mycket som en tågbiljett till Göteborg t/r hade gjort.

Göteborg? skulle han inte till Norge, tänker ni - och det gör ni helt rätt i. Men för att köra igenom specialsträckorna på fredagen behövdes en vanlig personbil och min uppgift var att fixa så att en sådan fanns på plats i Rødberg på torsdagskvällen.

Så istället för att tåga (OBS! Kul ordvits!!!) iväg till Göteborg och hämta en hyrbil där och köra de resterande 50 milen så blev det en hyrbil från Gardermoens flygplats utanför Oslo och då endast 23 mil i den för att komma till start- och målplatsen.

Nåväl, åter till ordningen. Flygresan från Köpenhamn till Oslo gick fint och SAS var så pass duktiga att även bagaget fanns med på planet (har alltid en lätt orolig känsla när man står och väntar vid bagagebandet).

Trodde hyrbilen skulle vara en VW Golf men det visade sig vara en Opel Astra Diesel istället så nu kan Modde vara nöjd med mig en stund trots att jag skall åka mycket Volvo i år.

Så här såg pärlan ut innan vi skitade ner den...

Färden gick nu alltså med hyrbil mot Drammen via Oslo och där man är ålagd att betala vägtull - eller bompeng som Fleksnes hade sagt. Smidig som man är så lyckas man susa förbi avfarten till den manuella betalstationen så efter att bilen blivit automatiskt registrerad av kameror så gick färden vidare (tänkte att jag skulle göra upp räkenskaperna med den Norska staten på hemvägen).

I trakten av Kongsberg blev det en matpaus för att sedan försöka lokalisera ett vandrarhem som jag planerade att bo på natten mellan lördag och söndag. Det gick lätt att hitta och var som väl var inte fullbokat så jag fortsatte glatt mot Rødberg.

I Kongsberg kunde man åka Pariserhjul innan nattvarden - det ni!





Väl där så fick man vänta en stund på Norrlandsgrabbarna som befann sig en timme eller två bakom med bussen. När de väl anlände så lastade vi ur bilen och besiktigade den så snart vi kunde för att slippa fixa med det på fredagen. Besiktningen gick bra (om än otroligt långsamt) och efter ännu ett stopp för att anmäla oss så styrdes kosan mot serviceplatsen där vi skulle slå läger med servicebussen som även fungerar som boende.

Slänger in en bild på "hotellet"

Fredagen ägnades åt att rekognosera alla sträckorna två gånger och efter cirka nio timmar i bilen så hade vi avverkat ytterligare 50 mil i de Norska fjällen. Trötta som bara den återvände Patrik och jag till bussen för att käka, dusch och sova någon timme innan det blev dags att fara upp på fjället för ett möte med Ford-teamet på ett ställe som hette Vasstulan (kåk på kalfjäll, typ).

Här möts man av den ena motorsportsikonen efter den andra eller vad sägs om Stig Blomqvist, Per Engseth, Tomas "Gullabo" Jansson samt som lök på laxen info om att Martin Schanche skulle vara med i juryn dagen efter - känn på den kvartetten och man kan nästan förnimma en bränsledoft som sprider sig i rummet.

Vasstulan 

Ner, ner, ner - nerför backen ner

Själva tävlingen på lördagen tänker jag inte orda så mycket om här utan ni får läsa om den i tävlingsrapporten som ni hittar HÄR.

Efter tävling så kunde vi hämta ut bilen från uppställningsplatsen strax innan åtta och så fort jag släppt av Patrik där så for jag och Astran skyndsamt mot det tidigare nämnda vandrarhemmet i Kongsberg som låg en tio mil söderöver. En snabb incheckning där följdes av en välbehövlig dusch för att avrundas med att dyka i säng (finns inget som kan få en att sova så gott som efter en hel dag i tävlingsbil).

Kl. 06.00 är det uppstigning igen för att återbörda bilen till Gardermoen. Runt fem grader kallt och klart väder gav fina förutsättningar för den färden och det är riktigt skönt att ge sig ut på vägarna innan folk vaknar och vill vara med och trängas.

Biltullen som jag tänkte vara duktig och betala på hemvägen blev det intet med då betalstationen vid Majorstuen visade sig vara lukket och därmed inte kunde erbjuda en förvirrad svensk någon hjälp så nu får vi hoppas att hyrbilsföretaget inte fetfakturerar mig för detta lilla missöde.

Kl. 10.20 lyfte planet mot Köpenhamn och efter ännu en tågresa över sundet så hämtades bilen ut i Svågertorp för att vid tretiden angöra Karlskrona. Mor bjöd på söndagstek när jag kom till byn igen så det var värt hela resan.

//Henke Bäck


Här får ord anses vara överflödiga...