Förare: Morgan Eriksson

Förarklass: B-förare

Bil: Volvo 940

Bilklass: Volvo Original

Då var det äntligen dags att ta ut Morgans nybyggda Volvo 940 och lufta den på tävling. Skogarna runt Kisa väntade för en hel hög med Volvo Originalare som jagade poäng i Sverigeserien.

Tävlingen blev tyvärr inte alls vad vi hade hoppats på och varför vi känner så kan ni läsa nedan.

Premiär som sagt och det innebär i sin tur att man inte kan börja gasa precis hur som helst i början utan det kräver en viss inkörning innan man kan börja åka på max attack. Morgan verkade ändå komma överrens med bilen relativt snabbt och mot slutet av sträckan så hade han flyttat fram bromspunkterna en bra bit och det kändes hur stabilt som helst ombord.

Tiden var den femte bästa i klassen av de 27 ekipage som kom till start så betyget får bli "med beröm godkänt" för den insatsen.

SS 2 Kållemåla 7,65 km                                                Tid på SS: ...

Morgan trivdes hur bra som helst med sin nya bil och körde mycket bra även på den andra sträckan - åtminstone de tre första kilometerna. Vi klarar en vänster som nöp vid en stickväg hur fint som helst (där var det extremt många som hade väldiga problem) men det hjälpte föga då vi efter en raka ytterligare 120 meter bort möter vårt Waterloo denna lördag.

Morgan får noten (en vänster 3 plus som gick ner över ett krön) i god tid och han säger sig ha uppfattat hur böjen såg ut men han missbedömer var ingången på kurvan är och blir därmed någon tiondel för sen i rattrörelsen.

Då det är en öppning i terrängen rakt fram med något som liknar en gammal telefonstolpe placerad i tangentens riktning så väljer han att inte försöka ta kurvan i diket, och därmed riskera att rulla eller än värre klippa stolpen rakt i sidan, utan löser det hela som man bör och släpper ut bilen på högersidan om stolpen istället.

Tyvärr så blir nedslaget när vi lämnar vägen och tar mark igen koncentrerat till höger framhjul och den kontakten med naturen gör att min rygg s.a.s. säckar ihop i stolen och det blir inte ett dugg bättre när vi några meter senare, efter att ha passerat stolpen river upp en jordfast sten med hasplåt och kylarbalk, för att sedan fortsätta över en tvärgående väg och så slutligen få stopp på ekipaget en bit bortanför den vägen - precis innan stängslet till en hage.

Stenen som var av en sådan kaliber att jag med nöd och näppe kunde ha omfamnat den stack nog inte upp med mer än en tredjedel ovanför marken - men det hindrade inte att den flög iväg runt 15-20 meter efter att vi träffat den med bilen - så tack gode gud för att det inte stod någon publik där den landade.

Både Morgan och jag får en rejäl smäll i ryggarna och jag tror aldrig att jag har tagit mig ur en tävlingsbil så kvickt innan. Det gjorde så j-la ont så jag var bara tvungen att få komma ut och försöka räta ut ryggen så snabbt det bara gick. Morgan klarade sig något bättre och kunde röra sig hyggligt normalt precis efter smällen - han blev dock allt stelare i både rygg och nacke vartefter dagen led mot sitt slut.

Summering: När man tar ut en nybyggd bil från garaget efter många timmars slit både dagar och nätter så önskar man sig att få åka en hel tävling utan några tekniska problem och därmed få ett kvitto på att allt fungerar som det är tänkt - och jodå, nog funkade bilen fint alltid.

Tempot styr man över själv och när man har tagit det medvetet lugnt för att kunna bekanta sig med bilen utan att ta några onödiga risker så känns det extra tungt att slå sönder grejerna redan efter blott en avklarad sträcka. Morgan var allt annat än nöjd med sig själv efter dagen men det är bara att bita ihop och ta nya tag - rallysporten är som den är och ibland far man av vägen, då hjälper det inte att man hade ställt in sig på att ta det lugnt och försiktigt.

Vi får rikta in oss på lite läkarbesök i början av veckan för att få någon form av utlåtande om hur illa det har tagit på kroppen. Morgan kände sig ordentligt stel i nacken på söndagsmorgonen och var inte heller helt bra i ryggen.

Tack vare HANS-skyddet så känner jag ingenting i nacken men ryggen är det desto sämre med. Tror nog att jag fått en lättare kompression på kotorna i ländryggen - men det kändes faktiskt något bättre när jag gick upp på morgonen så förhoppningsvis är det inget som blir bestående utan det bör försvinna om en vecka eller två.

Hur gick det då med bilen? Tja, tittar man på den och bara funderar över plåt och lack så ser den hur hel som helst ut, bortsett då från att rambenet höger fram behöver lite kärlek från en riktbänk. Tittar man däremot under bilen och i motorrummet så är det inte en lika trevlig syn.

Stenen är givetvis den som har gjort mest åverkan och det den var elakast mot var hasplåt, kylarbalk, kylare, remskivor och tyvärr även underdelen i motorn.

Vår förhoppning var att maskinen hade klarat sig med en hårsmån men när Morgan gick ut för att försöka dra runt den ett varv på söndagen så visade det sig att vevaxeln var tvärlåst. Hur mycket i underdelen som är skrot mer än veven får tiden lov att utvisa. Morgan och övriga i Kvilla kommer att jobba hårt för att försöka få bilen startklar till Skillingaryds tävling den 9: e maj.

Ger läkarna tummen upp så syns vi kanske då. Ha en riktigt skön Valborg och första maj - vad sägs om att grilla lite? Det är inte fel :-)

//Henke Bäck