Måste krypa till korset och erkänna att jag har en liten märklig böjelse. De senaste 14 åren har jag varje sommar vecka 28 begett mig till Vimmerby för att titta på människor i buckliga bilar som far runt i en grusgrop i ett fasligt tempo.



Buckliga bilar var ordet. För denna Ford gäller bäst före 2008-07-10...



Semesterracet kallas arrangemanget - Sveriges största folkracetävling som nog är det mest prestigefyllda man kan vinna i folkracesammanhang. Glädjande nog var det en klubbkamrat till mig som höjde den största pokalen till skyn när tävlingarna var slut på söndagen. Morgan Ericsson tog hem sin andra seger i semesterracet och den bedriften är det ytterst få som har lyckats med. Grattis ännu en gång Mogge!

Vi bjuder på en bild på "segervapnet". Ovanligt fin för att vara en folkracebil skall tilläggas.




Har själv aldrig kört en meter däruppe, jag har med mig lite öl istället och ser det hela som just en semester.

Semester och semester förresten, efter 5 dagars campande på en skjutbana så är det just semester man längtar efter - gärna så långt ifrån allt vad husvagnar och husbilar heter. Det är m.a.o. med en lättnandens suck som man lägger sig för att sova i sin egna säng på söndagskvällen, fast besluten om att inte återvända till campinglivet på ett bra tag.

Hmm, en sådan mängd tomma korvkonserver kan bara betyda en sak...





...just precis - min gode vän Ola "Glufs" Ljungkvist fanns också på plats i Gnagaredalen (ja - grushålan heter faktiskt så).


_________________________________________________________________________________

"Ett bra tag" innebar denna gång 4 nätter hemma - sedan var vi på rull igen. Klockan 05.00 på torsdagsmorgonen så studsade man ur sängen för att åka till Motala och ännu en folkracefestival. Det är märkligt vad fort man glömmer! :-)

On the road again - Kapten Niclas "Biggles" Karlsson hälsar alla välkomna ombord!





Har inte varit på festivalen i Motala sedan -95 så det kändes bra att åter blicka upp mot Dunteberget och konstatera att det fortfarande var en le slänt upp till de bästa publikplatserna - men vad gör man inte för idrotten. Med bärs i ryggan och solsken i blick så funkar det mesta...

Man ser åtminstone bra när man väl flåsat sig upp i backen.



Min vän farbror Niclas och hans teamkamrat tant Jessica kvalade på torsdagen respektive lördagen. För Karle (som är farbror Niclas artistnamn) föll det sig inte bättre att han var den förste av förlorarna på torsdagen och därmed missade en plats på finaldagen med minsta möjliga marginal.

Jessica hade om möjligt ännu mindre tur i kvalkörningen på lördagen. Tekniska problem i första heatet gjorde att hon bara kom några meter från startplattan och noterade 0 poäng i protokollet. En tredjeplats i nästa heat gav fyra poäng och för att få åka på finaldagen krävdes det - just precis, 5 poäng naturligtvis. Suck! får vara det ord som sammanfattar kamraternas kval.

När söndagen väl kom och det var dags att få fram de som skulle få tampas om de största pokalerna så var inte vädergudarna på sitt bästa humör. Morgonen inleddes med ett rejält regnande, som förvisso slutade lagom till start vid 10-hugget.

Men säg den glädje som varar - efter att ha bjudit på spridda små skurar under den första omgången så blev det annat ljud i skällan en bit in i omgång två. Ett riktigt styggt regnande gjorde att vi bestämde oss för att strunta i resten av tävlingen och istället fara hemåt.

Det beslutet gjorde att man var hemma i byn igen redan vid åttatiden på kvällen, något som kändes bra då det var dags att jobba igen på måndag morgon.

Nåväl, så ser sommaren ut så långt. Meteorologerna säger att det skall bli varmt och skönt denna veckan så vi får väl hoppas att det stämmer så att de som har semester får lite sol på sina bleka kroppar.

Vi hörs framöver!

//Henke Bäck



Nähä du min vän - så behandlar man inte en sådan vacker vagn...







...såja, en 95: a avnjuts bäst på rätt köl. Kolla vilka linjer - man får ju ståpäls!