Tävlingsrapport Snapphanerallyt

Förare: Rickie Borgström

Förarklass: B-förare

Bil: Volvo 940

Bilklass: Volvo Original, Gr.N <1600.cc


SS 1 Röshult 8,22 km                                                   Tid på SS: -.--,- min

Dagen inleds tyvärr med en olycka inne på den första specialsträckan. Dick Wicksell och Niklas Fransson från SMK Uppsala i en Subaru Impreza WRC går av vägen i 130 km/h in i ett träd. Bilen blir ordentligt slagen och enligt uppgift ska Dicks ena lunga ha kollapsat. Även Niklas klagar över smärtor i bröstet och han förs då naturligtvis också till sjukhus. Upsala Nya Tidning skriver om krashen HÄR.


Tävlingsledningen beslutar av förklarliga skäl att sträckan skall strykas då ambulans och räddningstjänst måste få den tid de behöver för att hjälpa besättningen på ett så bra sätt som bara är möjligt.


Dick och Niklas tillhör Sverigeeliten i rally och kör mycket sällan av vägen - men när sådana olyckor väl sker så är hastigheten i regel väldigt hög och då tar smällarna hårt. Nu håller hela rallysverige tummarna för att de ska repa sig så snabbt som möjligt och kunna återkomma till skogen inom en snar framtid. Rallysporten behöver människor som Dick och Niklas i startlistorna för att publiken ska få uppleva den häftiga körning som de brukar bjuda på.


Krya på er grabbar!

  

SS 2 Hissmossa 13,76 km                                             Tid på SS: 9.14,3 min

De senaste tävlingarna så har vi inlett riktigt sömnigt på den första specialsträckan. Denna dag kom vi med anledning av högt startnummer och olyckan på SS 1 inte till start på SS 2 förrän strax innan klockan fyra på eftermiddagen - så här kunde man inte skylla på någon morgontrötthet.

Vi lyckas vakna till med en gång och tar en sträckseger i klassen med 9,8 sekunders marginal ner till Ola Schönström och Camilla Engfelt från Arlövs MC i en Volvo 740.


SERVICE 1 - Rickie skickar iväg mams Camilla för att låna spett och kofot av Fredrik Hellman från Hästveda FRC (tack för lånet Fredrik) och när verktygen (redskapen?) väl finns på plats så går han lös på generatorn som inte riktigt vill sitta fast. Det visar sig att bulten som håller generatorn är av men Rickie lyckas efter lite micklande hjälpligt fixa till det problemet. I med lite soppa i tanken och sedan vidare mot SS 3.


SS 3 Kampholma 9,03 km                       Tid på SS: 5.29,5 min

Klassisk sträcka där det bitvis går mycket fort inne i skogen. Vi hade nästan 100 km/h i snitthastighet på sträckan - med en Volvo Original! Då kan ni föreställa er hur fort det går med de trimmade vagnarna. Håll i hatten säger jag bara!

Vi kniper ännu en sträckseger. Denna gång är Arlövs-Volvon distanserad med 8,5 sekunder.

  

SS 4 Hovdala 16,26 km                                                Tid på SS: 9.40,7 min

Skjutfält = ännu högre snitthastighet (100,8 km/h om vi ska vara exakta). Tidigare nämnda problem med generatorinfästningen återkommer och gör att remmen till styrservon inte håller sig så spänd som den skall vara. Resultatet av det blir att styrservon inte riktigt vill funka hundraprocentigt hela tiden. Detta gör i sin tur att Rickie inte lyckas hålla sig helt fokuserad hela sträckan igenom. Bitvis har han mycket svårt att ta till sig det jag läser och det resulterar i att vi bromsar in kraftigt på en del märkliga ställen och sådant är ju aldrig bra rent tidsmässigt. Till detta lägger vi lite dikeskörning efter ett vägskäl med gatstensbeläggning (halt som f-n), men den lilla missen kostade inte så mycket tid.

Det blir hursomhelst ändå en sträckseger med 14,4 sekunder tillgodo på Magnus Larsson och Per Nilsson från SMK Hörby, även de i en Volvo 940.


På väg in till slutmålet upptäcker vi att höger framhjul börjar tappa luft. Vi hinner dock stanna och skifta hjul innan vi måste vara i tidkontrollen vid målet. Kan inte tänka mig att den punkteringen kostade oss någon tid inne på SS 4 eftersom vi inte upptäckte den förrän efter 4 kilometers tranportsträcka.

  

                     

Totaltid: 24.24,5 min

  

Summering: Seger i klassen med 34,5 sekunders marginal till Schönström/Engfelt, på tredje plats hittar vi Larsson/Nilsson 59,3 sekunder efter. I DM, som denna tävling ingick i, åker vi som ni kanske redan vet även mot A-förarna i Volvo Original och denna dag fick se oss slagna av två av de ekipagen vilket gör att det "endast" blir 8 nya DM-poäng - vi behåller dock vår andraplats i tabellen (tre tävlingar återstår).


Nästa helg (6/9) är det dags för nästa deltävling i Sverigeserien. Det är Wäxjö MS som inbjuder till smått klassiska Dackefejden (brukar vara helt fantastiska vägar att tävla på), så är ni sugna på lite finfin rallyåka får ni bege er till Kronobergs län nu på lördag - vi syns kanske då.


Ha det gott!


//Henke Bäck


PS. Måste få lov att bli lite nostalgisk, KSA 789 min första bil som jag köpte när jag precis hade fått körkort dök upp på serviceplatsen i Hässleholm. Den vagnens öde beseglades en junikväll 1996 då jag med Lars-Olof Adolfsson som mindre nöjd passagerare (miss)lyckades med konststycket att rulla pärlan på en grusväg strax väster om Mattis Olssons föräldragård i Strömsberg (eller Idehult om vi ska vara riktigt noggranna - och det ska vi naturligtvis).

Brottsplats Idehult: -Sten inner var ordet sa Bill, totalskrot sa Bull...Aber, was ist schnett på das Opel... (det mesta).Cockpit KSA 789Klart akteröver...

  
 






Min kära vagn  blev väldigt knölig så efter en tid under en pressening på tomten så rullades den bort till Per-Ola Chronvall för att byggas om till rallybil. Efter att P-O och jag tävlat med den i klass ekonomi säsongen -98 och -99 så såldes den till Jonas Åkesson som även han tävlade framgångsrikt med den innan han sålde den vidare till Alex Åkesson, Gullabo RC. När Alex sålde den vidare för några år sedan så tappade jag kollen på var bilen befann sig.

Till min stora glädje så är den fortfarande i bruk och nu spakas den av Mikael Johansson och Bo Strandling från Fjärås MK - ta väl hand om damen grabbar (vi får hoppas de lyckas hålla henne på hjulen längre än vad jag förmådde). DS.

Där är hon ju - damen i mina drömmar...Vilken glädje - vilken vagn :-) Notera att det krävs avspärrningsband för att hålla beundrarskarorna på behörigt avstånd.Vet inte hur det gick för grabbarna i tävlingen, men med ett sådant vapen i händerna så måste ambitionen ligga på totalseger - minst!!! Vem är Mats Jonsson? :-)
     


Mer INCAR

Tjo!

Nu jädrar i havet finns det INCAR från SS 4 i Götenerundan upplagd - ni hittar den HÄR. Blev en riktig kris inne på den sträckan som med facit i hand kostade oss segern i tävlingen samt även ljuddämparen (åtminstone för en stund - se tävlingsrapport nedan).

Fy f-n vad trött bilen blev - lät som ett tröskverk gjorde den också. Nåväl - enjoy!

//Henke Bäck

Tävlingsrapport Götenerundan

Förare: Rickie Borgström

Förarklass: B-förare

Bil: Volvo 940

Bilklass: Volvo Original


SS 1 Trestena 11,80 km                                               Tid på SS: 8.03,9 min

Snabb och bred väg var tydligen inte något för oss att börja dagen med. Sträckan gick förvisso bättre och bättre - men för mycket fegande inledningsvis gör att Tomas Grönberg och Gunnar Lundin från Emådalens MK i en Volvo 740 piskar oss med 5,9 sekunder efter en dryg mils körning.

Riktigt trött inledning av oss - tyvärr!


SS 2 Bränningsholm 10,00 km                                     Tid på SS: 6.51,8 min

Nu går det bra mycket bättre men det där sista lilla påslaget vill ännu inte infinna sig. Helt OK tid på sträckan då Grönberg/Lundin endast är 1 tiondel före oss.

  

SERVICE - Det enda som behövs är lite bränsle i kärran, sedan är vi på rull igen. Vi har ju 6 sekunder blankt att jaga in på Emådals-Volvon. Även Johan och Sandra Ydrefalk från Laxå MK är för oss i sammandraget - de har cirka 2 sekunder upp ledarna.


SS 3 Binneberg 7,67 km                                               Tid på SS: 4.47,6 min

Nu jädrar anåda skulle här jagas tid. Rickie gör en klockren sträcka och vi kan till vår glädje konstatera att vi är 4,9 sekunder snabbare än Grönberg/Lundin på SS 3. Vår tid hade även räckt till en topplacering bland A-förarna på sträckan så visst var det grym bilåkning han bjöd på Borgström-pojken (INCAR från sträckan hittar ni HÄR).

  

SS 4 Stora Ek 4,18 km                                                  Tid på SS: 2.24,5 min

Den kortaste sträckan för dagen kom att avgöra mycket i kampen om pallplatserna denna dag. Nu var vi endast 1,1 sekunder efter ledarna och hade lyckats passera paret Ydrefalk i resultatlistan. Rickie var övertygad om att det skulle gå att jaga in tiden till 740:n framför och gärna lite till på dessa 4 kilometer.


Med endast en dryg kilometer kvar på sträckan så tappar vi spåret i en förhållandevis snabb högerkurva. Detta får till följd att vänster bak far ned i diket och farten (som fortfarande är hög) gör att efterföljande vänsterkurva blir för svår för oss. Bilen far över vägen och ned i diket på högersidan - så pass långt att endast vänster framhjul är kvar på vägen.

I detta läge så åker vi med full sladd i diket och både Rickie och jag är helt övertygade om att vi ska rulla bilen ordentligt. Då hugger något tag bakom höger bakhjul, sliter bort ljuddämparen och gör att nosen hamnar sånär i färdriktningen igen - ingen rullning, bara en ljuddämpare och 5 sekunder fattigare.


När man råkar ut för sådana här kriser så är det oerhört viktigt att man snabbt kan koncentrera sig igen - annars är det lätt att man kör av vägen i nästkommande kurva/kurvor. Det visar sig inte vara något problem denna gång för publiken står och vinkar ned oss i svängen efter -en annan bil har åkt av och står dumt till, det är därför de vill att vi ska slå av på farten.


När vi kommer runt en högerkurva en bit bort så ser vi att det inte är vilka som helst som har åkt av. Herrar Grönberg/Lundin har hittat ett rejält dike att parkera sin 740 i. Visserligen är Volvo kända för sina "traktorbilar" men det diket är för djupt även för en terrängvagn som Volvo 740. Besättningen är oskadd (det var ingen hård smäll), kommer upp ur diket igen men förlorar runt 8 minuter - deras dag är m.a.o. förstörd.


Vet inte om Ydrefalkarna också hade problem på sträckan - de delar hursomhelst sträcksegern i klassen med oss, något vi får vara riktigt nöjda med efter två dikesbesök.


SS 5 Brännebrona 6,00 km                                           Tid på SS: 4.20,2 min

När vi står på startlinjen på den sista sträckan vet vi hur mycket Grönberg/Lundin tappat och att vi kommer att överta ledningen i Sverigeserien om vi bara tar bilen i mål. Det enda orosmomentet är att bilen inte går som den skall. Motorer kräver motstånd på avgassidan och då vi skickat den bakre ljuddämparen till skogs så är det ingen vidare ork i grejerna - den dånar dock något helt förskräckligt.


Vad vi däremot inte har koll på är att Ydrefalks endast är 5 tiondelar efter oss i resultatlistan inför den sista specialen. Det är kanske iofs bra då ett våldsamt laddande med en bil som inte går ordentligt är något som man absolut bör avstå från att ge sig in på.


Laxå-Volvon är en sekund före oss på sträckan och kniper därmed segern med 5 tiondelar tillgodo på oss. Grattis Johan och Sandra - bra spakat och läst.

                     

Totaltid: 26.28,0 min

  

Summering: Idag förlorade vi tävlingen p.g.a. en slö inledning och lite äventyr i dikena på den fjärde sträckan. Vi får efter den enorma krisen på SS 4 ändå vara nöjda med att vi överhuvudtaget tog oss i mål idag. Att dessutom Tomas Grönberg och Gunnar Lundin som ledde Sverigeserien inför denna tävling endast kammar hem 14 poäng mot våra 27 gör onekligen vår tillvaro lite ljusare. Två tävlingar återstår dock - allt kan och kommer förmodligen att hända innan vi kan sammanfatta årets mästerskap.


På vägen hem muttrar Rickie något om att "Hellre en bra plats i skogen än en dålig plats i resultatlistan".


Det må så vara men följande fakta kvarstår:

I nuläget är vi för första gången i år uppe i ledning i Sverigeserien för B-förare och det kan vi inte vara missnöjda med. Serien som är ett inofficiellt SM för Volvo Original-bilar åks över hela landet och tävlingen i Götene var den fjärde av sammanlagt sex deltävlingar.

Rickie som vann C-förarklassen i denna serie 2007 har höga förväntningar på sig även i år (härav muttrandet kanske?) men det går allt bättre och bättre för oss i serien som vi inledde med en dålig placering i Vännäs och efter det en avåkning i Ljungby.


Nästa tävling för Rickie och mig blir Snapphanerallyt i Hässleholm den 30: e augusti. Då är det DM som gäller och där blir det förhoppningsvis en hård kamp mot nu DM-ledande Anders Strömbeck och Björn Larsson.

Se oss gärna då - det kan bli bra ladd.


Ha det!


//Henke Bäck


PS. Ett stort tack till den vänliga själ som tog med sig ljuddämparen in från SS 4 och lade den vid vår servicebil. Fantastiskt att se att det fortfarande finns bra människor i världen. Ännu en gång ett stort tack! DS.


Vi äro musikanter...

Har helt missat att återberätta en skön sommarkväll i början av juli då solen sken som bäst över residensstaden Karlskrona.

Begav mig på egen hand till Grevagården för att få i mig lite kultur inför sommarens lata dagar. De flesta av kamraterna skulle antingen på rallytävling i Strömsnäsbruk dagen efter eller så skruvade de på sina folkracebilar inför sommarens alla FR-festivaler.
Vägvisare för kultursugna

Notera att caféet verkar stänga när de vill !?





Det är förvisso inte fel att ge sig ut på kulturstråk mol allena, då slipper man folk som försöker prata med en när man så att säga insuper kulturen (har inget med drycker att göra - åtminstone inte i det här fallet).


Nåväl, på programmet stod musikunderhållning med tillhörande rövarhistorier mellan verken. Dessa skulle framföras av Evert Ljusberg, Dan Viktor med band samt Lars Demian (som är lite av en husgud för mig). Förväntningarna var med andra ord ordentligt höga vad det gällde underhållningsgraden denna afton.


Först ut var en lokal förmåga (Daniel någonting) förstärkt med en skallig violinist, en lagom rund och skäggig basist, en slagverkare samt trenne fagra damer som dooade så mycket de förmådde.
De var helt ok måste jag säga trots att tekniken inte riktigt var på deras sida inledningsvis. Oskars (tror jag violinisten hette) fiol ville inte riktigt höras ut i högtalarna men när det väl var fixat så blev deras akt en trevlig inledning på aftonen.


När de sedan var klara och publiken så att säga var uppvärmd var det dags för en herre som jag mest sett på TV berättandes diverse historier av varierande kvalité - "Har du hört den förut" hette programmet som var inspelat i pubmiljö (för att gjuta mod i historieberättarna kanske, vad vet jag).

Karln är dessutom president i republiken Jamtland, där för övrigt Sven Wollter är motståndsminister (?). Ni hittar en lista över ministrarna HÄR (visserligen från 2001 - men ändå!).

All raise for the President of Jämtland
Här drar president Ljusberg en rövarhistoria samtidigt som han tycks kolla om tummen sitter kvar på högerhanden. Det gjorde den som väl var och han kunde fortsätta dra den över strängarna.


Måste säga att herr Ljusberg var en av de allra bästa underhållare jag har haft förmånen att se live. Han blandad friskt mellan humoristiska och allvarliga visor och toppade det med ett mellansnack som var helt fantastiskt. Uppmanar därför gammal som ung att gå titta på denna fantastiske man om ni har möjlighet - där finns något roligt och/eller tänkvärt för alla.


Dan Viktor fick den otacksamma uppgiften att ta över scenen efter Evert och det kan inte ha känts som en alltför lätt uppgift. Har sett Dan live en gång innan - det var för ett par år sedan ute på Skärfva, men då tyckte jag att hans sång drunknade bland instrumenten och därmed blev inte den spelningen så bra. Nu var det däremot betydligt bättre och det måste sägas att det är få som har sådan energi på scenen som Dan Viktor har.
Fullt ös medvetslös...

Dan Viktor och hans band slet hårt för att få fart på publiken - och nog var det ös alltid...



En helt klart godkänd spelning enligt mitt tycke. Jag skulle dock behöva lyssna in mig lite på honom i hemmets lugna vrå för att fullt ut uppskatta hans spelningar, så det får väl fixas till om det blir fler tillfällen att se Dan och hans band.


Så var det då dags att plocka fram den dystraste i raden av artister. Tror tar mig tusan att t.o.m. mörkret föll över staden när Lars Demian klev in på scenen. Det finns nog ingen som kan måla världen lika svart som den mannen och ändå få en att bli upprymd inombords. Det skall i sanningens namn sägas att det inte var den bästa konsert jag har sett med honom, men det spelar ingen roll för han har en så pass hög lägsta nivå och levererar alltid sitt budskap rakt i ansiktet på folk på ett sätt som jag anser att få klarar av.

Det känns alltid som en stor förmån att få se denne man på scen.

Lars Demian - mannen med den galna blicken:




Nu tog jag kanske i lite men han är tillsammans med Mäster Cees en av mina allra största favoriter. Hursomhelst så traskade jag hemåt den kvällen med två nya Demian-album under armen.


//Henke Bäck


Min profilbild

Henke Bäck är en kartläsare i sina bästa år.