Förare: Rickie Borgström

Förarklass: B-förare

Bil: Volvo 940

Bilklass: Volvo Original

SS 1 Karla 1 2,23 km                                                    Tid på SS: 1.50,9 min

Vi inleder lite halvknackigt på den korta första specialsträckan. Tiden räcker hursomhelst ändå till en fjärde tid i klassen med 1,4 sekunder fram till sträcksegrarna Tobias Johansson och Henrik Rydén från Kullings MS i en Volvo 940. Det var kanske tur att sträckan var så kort som den var...

SS 2 Hornborga 4,35 km                                               Tid på SS: 3.00,8 min

På denna sträcka känns det fortfarande inte helt hundra och Kullingsgrabbarna som vann SS 1 kniper ännu en sträckseger. Vi är fyra på sträckan - 2,6 sekunder efter.

SS 3 Jultorp 9,23 km                                                     Tid på SS: 6.24,7 min

Nu känns det äntligen som det skall i kupén med ett fint flyt i körning och läsning. Belöningen blir en sträckseger med blott 3 tiondelars marginal till Johansson/Rydén.

SERVICE 1 - Allt är helt och redigt på bilen (förutom ett backspegelsglas på högersidan som numera lever i symbios med en rundbal på den tredje sträckan). Vi ligger tvåa i klassen 3,7 sekunder efter Kullingsgrabbarna.

SS 4 Änet 15,46 km                                                      Tid på SS: 10.31,0 min

Den längsta sträckan för dagen visade sig vara en dammig historia. Förvisso inte så konstigt då termometrarna runt Herrljunga pekade på en temperatur närmare 30 grader.

Tyvärr så kör vi in 40 sekunder på bilen som startade minuten före oss vilket får till följd att vi p.g.a. stillastående damm i skogen får släppa på raksträckorna samt kommer ordentligt fel in i ett par böjar (ibland för fort - ibland för sakta) på de sista kilometerna av sträckan.

När man sitter i bilen i sådana här lägen så känns det som om man tappat 20 sekunder på allt damm - vilket inte är riktigt sant, även om det som sagt känns så. En bra tumregel brukar vara att om det känns som 20 sekunder så är 10 sekunder närmare sanningen. I det här fallet tappar vi 10 sekunder - det vågar jag lova och gå ed på. Vi hade en riktig kanontid på G (som hade stått sig bra även bland A-förarna i Volvo Original) men den blev tyvärr spolierad.

SERVICE 2 - Både Rickie och jag är ordentligt irriterade/frustrerade efter tidstappet på föregående sträcka och just då känns det som om allt är åt helvete i tillvaron.

Till vår stora förvåning visar det sig att vi trots detta leder klassen. Thomas Grönberg och Gunnar Lundin från Emådalens MK är 4 tiondelar snabbare än oss över skjutfältet men vi lyckas, dammproblemen till trots, ta en andra tid i klassen på sträcka 4. Som grädde på moset är Tobias Johansson och Henrik Rydén hela 8,1 sekunder efter oss så vi leder helt plötsligt klassen med 4,4 sekunders marginal till herrarna ovan.

Lyckliga över att tillvaron tagit en ny vändning så gör vi oss redo att fara ut till nästa specialsträcka. Det är då det händer - det som under inga som helst omständigheter får lov att ske i en rallybil - ALDRIG NÅGONSIN! Jag dabbar mig när vi ska ut från servicen och vi får en tidsbestraffning på 20 sekunder. 4,4 sekunders ledning är helt plötsligt omvandlat till 15,6 sekunder att försöka köra ifatt. Helt plötsligt är inte livet så roligt längre...

Det enda Rickie säger rörande denna enorma fadäs är det logiska och helt riktiga "det kan vi inte göra något åt nu ändå". Nej, så är det ju förvisso - men ändå!

SS 5 Smörlid 10,17 km                                                  Tid på SS: 7.18,4 min

Ännu en vända ute på fältet och en väldigt sammanbiten besättning i vår bil (fattas bara annat). 7,11 km in på sträckan är det ett dubbelvarnat snedlyft och jag säger bara en sak: fy f-n vad vi flög! För att inte tala om landningen som blir så hård att skärmen på Rickies hjälm far ner för ögonen på honom, ett av nackstöden i baksätet släpper från sitt fäste och skyddsplåten under motorn slås upp och klämmer till en slang till styrservon så att bilen blir lite trögstyrd.

Med tanke på hur vi for över vägen och ner i dikena så ska vi vara glada att vi inte blev kvar i skogen. Publiken som stod en bit efter lyftet sprang åt alla håll för vi såg nog inte ut att ha någon som helst kontroll över bilen när vi precis tagit mark igen.

Det går hursomhelst vägen och vi vinner sträckan med 2 sekunders marginal ner till Grönberg/Lundin i sin 740.

SS 6 Karla 2 2,23 km                                                    Tid på SS: 1.49,5

Ännu en runda på den väg som gick som SS 1 tidigare på dagen. Vi förbättrar oss med 1,4 sekunder jämfört med första gången och delar sträcksegern med Grönberg/Lundin.

Totaltid: 30.55,3 min + 20 transportprickar (20 sekunder) = 31.15,3 min

Summering: Väl i mål så går jag raka vägen till omklädningsrummet för att ta mig en dusch - väldigt väl medveten om att jag har sabbat en av våra viktigare tävlingar för året. I det läget bryr jag mig inte ett ögonblick om vilken placering vi har hamnat på, "det spelar ju för f-n ändå ingen roll när man inte sköter det man är ålagd att göra" är resonemanget som gäller.

Får nog gå igenom vad som egentligen hände när vi fick tidstillägget, så här var det: På väg ut från den andra servicen för dagen och vidare mot SS 5 skulle vi passera en tidkontroll. Varje ekipage som är med i rallytävlingar startar på en hel minut d.v.s. 11.01, 11.02, 11.03 etc. för att inte alla skall komma samtidigt ut på sträckorna samt även då helst inte köra ifatt eller på varandra.

Nåväl, bilen framför oss skulle in i tidkontrollen 16.07 och vi skulle då följaktligen in 16.08. Det här är en av rallysportens grundregler, att man kommer in på rätt tid i varje tidkontroll och det är egentligen inget svårt att handskas med. Startar du klockan 15.15 på SS 4 och har 53 minuter på dig innan du skall vara i nästa tidkontroll (i det här fallet ut från service) då SKALL du vara där 16.08. INTE 16.07 eller 16.09, då blir det tidstillägg (10 sekunder per minut man är sen och 20 sekunder per minut man är för tidig).

Rickie och jag sitter i godan ro i kön till tidkontrollen och tittar på tider som hans mor servar oss med. När bilen framför sticker iväg mot nästa sträcka så rullar vi in i kontrollen. Personalen i TK: n sitter på Rickies sida av bilen och utan att ägna en blick åt klockan så ger jag Rickie tidkortet och ber honom lämna över det. Först när damerna i TK: n börjar diskutera med varandra så inser jag att något är fel och mycket riktigt så får vi tillbaka vårt tidkort med en anmärkning om för tidig ankomst till TC 4A Service ut.

HELVETE är egentligen bara förnamnet på känslan man har i det läget. När vi lämnade över kortet så hade helt enkelt inte klockan tickat över på 16.08 ännu utan befann sig någonstans runt 16.07,45.

Fråga 1: Hur svårt är det att lyfta på sin feta arm och att vrida sitt tjocka huvud för att glo på en klocka och inse att hon inte är 16.08 ännu?

Svar 1: Väldigt, väldigt enkelt...

Fråga 2: Varför i helsike gör man då inte det då?

Svar 2: För att man är precis djävla oduglig! Så enkelt är det!

Det är sådana här uppgifter man kan träna apor till och de löser det med bravur. Varför kan då inte jag som har åkt rally i över tio år utan att dra på mig en enda minut i tidstillägg helt plötsligt inte lösa den enklaste av uppgifterna i en rallybil? Se svar 2 ovan.

Jag hade ju räknat rätt och vi var på plats i kön till TK: n i god tid. Ingen press - inga problem - inget som störde överhuvudtaget...     ...och ändå går det inte!!!???

20 sekunder i arslet - tack och adjö! Betydligt renare men fortfarande precis lika vansinnig på mig själv så återvänder jag från duschen. Vi får väl ändå kolla vart vi placerade oss innan vi lastar och åker hem - det kanske finns något sträckpris att få med sig söderöver.

När vi väl får tag i en resultatlista så kan vi förbluffade konstatera att vi trots de 20 tilläggssekunderna kommit tvåa i vår klass 10,1 sekunder efter Thomas Grönberg och Gunnar Lundin från Emådalens MK som tagit hem full pott i denna deltävling av Sverigeserien. Trea endast 0,6 sekunder efter oss är Johan Ydrefalk och Sandra Karlsson från Laxå MK i en Volvo 940.

Då vi även har ett sträckpris att hämta så väntar vi på prisutdelningen som dock drar ut på tiden då bl.a. segrarekipaget är inne på teknisk efterkontroll. Då den tekniska kontrollen är klar kommer nästa överraskning - Thomas Grönberg och Gunnar Lundin blir uteslutna ur tävlingen då deras bil inte uppfyller de tekniska reglerna som finns i reglementet för Volvo Original på en eller flera punkter. Vet inte själv exakt vad som var felet på deras bil men nu stod vi helt plötsligt som segrare i tävlingen med 30 nya friska poäng i Sverigeserien - vilket gör att vi nu ligger tvåa i den serien endast 1 poäng efter Grönberg/Lundin.

Man kan onekligen säga att detta var en tävling som gjorde att man kastades mellan hopp och förtvivlan ett par gånger innan allt var över och resultaten fastställda. Rickie och jag kan nu blicka framåt och sikta på att försöka få med oss några nya poäng från nästa deltävling i Sverigeserien som går av stapeln om knappt två veckor i Götene.

Väl mött då!

//Henke Bäck

PS. Jag är trots segern inte alls nöjd med min insats i Kullingstrofén - sådana misstag gör man bara inte. Glädjande är dock att Rickie bjöd på riktigt fin körning som hade räckt till en total sjundeplats (om man bortser från de 20 sekunderna jag fixade åt oss) bland de 86 Volvo originalare som fanns på plats i Herrljunga denna soliga lördag. Mycket bra gjort av honom - jag kan bara tacka min lyckliga stjärna för att det ändå slutade med seger denna dag. Får nog ta och köpa mig en lott eller två. DS.

Måste krypa till korset och erkänna att jag har en liten märklig böjelse. De senaste 14 åren har jag varje sommar vecka 28 begett mig till Vimmerby för att titta på människor i buckliga bilar som far runt i en grusgrop i ett fasligt tempo.



Buckliga bilar var ordet. För denna Ford gäller bäst före 2008-07-10...



Semesterracet kallas arrangemanget - Sveriges största folkracetävling som nog är det mest prestigefyllda man kan vinna i folkracesammanhang. Glädjande nog var det en klubbkamrat till mig som höjde den största pokalen till skyn när tävlingarna var slut på söndagen. Morgan Ericsson tog hem sin andra seger i semesterracet och den bedriften är det ytterst få som har lyckats med. Grattis ännu en gång Mogge!

Vi bjuder på en bild på "segervapnet". Ovanligt fin för att vara en folkracebil skall tilläggas.




Har själv aldrig kört en meter däruppe, jag har med mig lite öl istället och ser det hela som just en semester.

Semester och semester förresten, efter 5 dagars campande på en skjutbana så är det just semester man längtar efter - gärna så långt ifrån allt vad husvagnar och husbilar heter. Det är m.a.o. med en lättnandens suck som man lägger sig för att sova i sin egna säng på söndagskvällen, fast besluten om att inte återvända till campinglivet på ett bra tag.

On the road again - Kapten Niclas "Biggles" Karlsson hälsar alla välkomna ombord!





Har inte varit på festivalen i Motala sedan -95 så det kändes bra att åter blicka upp mot Dunteberget och konstatera att det fortfarande var en le slänt upp till de bästa publikplatserna - men vad gör man inte för idrotten. Med bärs i ryggan och solsken i blick så funkar det mesta...

Man ser åtminstone bra när man väl flåsat sig upp i backen.



Min vän farbror Niclas och hans teamkamrat tant Jessica kvalade på torsdagen respektive lördagen. För Karle (som är farbror Niclas artistnamn) föll det sig inte bättre att han var den förste av förlorarna på torsdagen och därmed missade en plats på finaldagen med minsta möjliga marginal.

Jessica hade om möjligt ännu mindre tur i kvalkörningen på lördagen. Tekniska problem i första heatet gjorde att hon bara kom några meter från startplattan och noterade 0 poäng i protokollet. En tredjeplats i nästa heat gav fyra poäng och för att få åka på finaldagen krävdes det - just precis, 5 poäng naturligtvis. Suck! får vara det ord som sammanfattar kamraternas kval.

När söndagen väl kom och det var dags att få fram de som skulle få tampas om de största pokalerna så var inte vädergudarna på sitt bästa humör. Morgonen inleddes med ett rejält regnande, som förvisso slutade lagom till start vid 10-hugget.

Men säg den glädje som varar - efter att ha bjudit på spridda små skurar under den första omgången så blev det annat ljud i skällan en bit in i omgång två. Ett riktigt styggt regnande gjorde att vi bestämde oss för att strunta i resten av tävlingen och istället fara hemåt.

Det beslutet gjorde att man var hemma i byn igen redan vid åttatiden på kvällen, något som kändes bra då det var dags att jobba igen på måndag morgon.

Nåväl, så ser sommaren ut så långt. Meteorologerna säger att det skall bli varmt och skönt denna veckan så vi får väl hoppas att det stämmer så att de som har semester får lite sol på sina bleka kroppar.

Vi hörs framöver!

//Henke Bäck



Nähä du min vän - så behandlar man inte en sådan vacker vagn...







...såja, en 95: a avnjuts bäst på rätt köl. Kolla vilka linjer - man får ju ståpäls!

Förare: Rickie Borgström

Förarklass: A- & B-förare

Bil: Volvo 940

Bilklass: Volvo Original Elit

SS 1 Göshult 1 8,00 km                                                 Tid på SS: ...

Vi inledde med ett ordentligt bredställ in i den första skarpare vänstersvängen på sträckan, men sen gick det bättre - åtminstone i 1,5 kilometer innan det plötsligt uppstod ett missljud i kupén. Rickie och jag tittade frågande på varandra men då bilen inte uppförde sig konstigt på vägen så fortsatte vi vår färd. Det höll dock inte mer än drygt en halvkilometer till - då försvann drivningen på vagnen.

Väl parkerade vid sidan av vägen kunde vi konstatera att kardanaxeln hade gått av (!). Inget problem som torde tillhöra vanligheterna i Volvo Original men oss drabbade det hursomhelst.

Summering: Vi valde att åka Rojarundan för att få upp lite tempo till nästa deltävling i Sverigeserien, Kullingstrofén, som går av stapeln den 26: e juli. Drygt två kilometers körning är knappast tillräckligt för att hålla uppe ett bra tempo, men det är bara att gilla läget och hoppas på det bästa när vi väl kommer till Herrljunga på lördag.

Emådalens MK som arrangerade Rojarundan hade ingen större tur med sin tävling. Åska med brinnande hus som följd på en SS och tävlande som for av vägen och behövde hjälp av sjukvårdare på en annan gjorde att det blev ett uppehåll på drygt två timmar mitt i tävlingen. Inget som någon kan påverka - kan bara hoppas att de som fanns inne i kåken när den började brinna hann sätta sig i säkerhet och att de som kraschade sin bil snabbt återhämtar sig så att vi får se dem i skogen igen.

Hatten av för Anders Hjälmeby och Roger Sixtensson som vann vår klass och dessutom spöade A-förarna - den segern vet jag var efterlängtad. Bra åkt boyoz!

Ha det!

//Henke Bäck